20120806

när regnet faller

Jag saknar Grekland. Saknar det enkla i att vakna på morgonen och äta rostat bröd till frukost. Att skölja ned de söta brödskivorna med blaskigt kaffe. Jag saknar att efter frukosten gå och lägga sig på sängen igen. Veta att det inte är någon brådska med någonting. Att ingenting är viktigare än att bara ligga där, i en hård säng utan madrass, och stirra upp i taket en stund. Kanske prata lite. Fundera kring vad vi ska göra idag. Komma fram till att vi lägger oss vid poolen och sen får vi se. Saknar att hålla dig i handen så fort jag kommer åt. Se dig somna i solstolen och väcka dig med en puss på kinden. Saknar till och med solsvedan. De röda märkena jag fick vid skulderbladen, de som såg ut som vingar. Jag saknar att äta sen middag och se hur solen går ned över vattnet. Höra dig småprata med kyparna och slänga in det enda grekiska ordet du kan, gärna i varje mening. Kalla dem "my friend" och jag som inte säger så mycket. Bara sitter där och ler fånigt. Vågar knappt öppna munnen för att min engelska är så svag. Saknar att se dig så fort jag öppnar ögonen. Saknar att höra "god morgon älskling" och rynka på näsan åt din morgonandedräkt. Saknar allt med den veckan nu när regnet faller och faller och faller över Stockholm. Jag skulle till och med kunna gå upp för det där berget igen, bara jag fick åka tillbaka.

2 kommentarer:

  1. Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

    SvaraRadera
  2. Förresten är det Lovisa.

    SvaraRadera