Vi hittar alltid tillbaka till varandra. Han har en magnet i bröstkorgens vänstra sida, precis som jag. Att hålla oss ifrån varandra är omöjligt. Två hjärtan som inte kan slå utan det andra. Det spelar ingen roll hur många dumma saker vi säger eller hur många timmar vi sitter i trappuppgångar eller soffor och gråter. Till slut landar vi sådär nära varandra igen, bröstkorg mot bröstkorg. Hjärta mot hjärta. Vissa saker ska bara vara. Förbli. För alltid. Och -
vi är en sådan sak.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar