Klockan halv tolv möttes vi på Medborgarplatsen för att sedan skynda fram på ishala gator, skynda upp på Mosebacke. Från terrassen skulle vi se fyrverkerierna. Vi skulle kunna se ut över nästan hela stan. Jag hade en vän under armen medan du sprang längre fram. Fyrverkeripjäserna du bar i din ryggsäck vajade fram och tillbaka, liksom du. Överexalterad och aningen överförfriskad.
Vi var hundratals som hade sökt oss till Mosebacke den kvällen. Genom trängseln gick vi och kom ut längst bort på andra sidan. Du rusade ned på gräsmattan nedanför. Någon rusade efter. Gled ned längs backen för att landa på planare mark. Jag stod kvar ovanför. Alltid har jag haft respekt för sådant som brinner och smäller. Ville hålla mig en bit ifrån. Vi öppnade en flaska låtsaschampagne och drack varsin klunk. Bubblorna växte i munnen, blev svåra att svälja. Klockan fem i tolv sprang du upp för backen igen för att hämta mig.
"Älskling, kom" sa du och jag tog din hand, klättrade över staketet och halkade ned för den snöklädda sluttningen. Runtomkring oss började nedräkningen. Tio, nio, åtta. Jag la armen om din rygg och såg dig i ögonen. Sju, sex, fem. Det började explodera runt oss. Hela himlen fylldes med färger, lyktor och förhoppningar. Fyra, tre, två. Dina armar höll hårt om mig. Mitt i explosionen slöt vi våra ögon, lutade oss närmare varandra. Ett -
vi bestämde att det här året ska bli vårt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar