20120902

tretton månader sedan

I ögonvrån såg jag din gängliga pojkkropp och luggen som hela tiden föll ned i ögonen. Jag vågade knappt se åt ditt håll, vågade inte gå fram och säga hej. Att det skulle vara så enkelt att göra mig mållös. Du var det finaste jag någonsin hade sett. Det enda jag visste om dig var ditt namn. Du satt alldeles för långt ifrån mig vid bordet, jag kunde inte delta i samma samtal. Istället lät jag din uppenbarelse bränna i ögonvrån. En påminnelse om vad jag aldrig skulle kunna få. Skrattade istället åt David när han spillde vin över hela duken och blev bjuden på redbullochvodka av en av dina vänner. När vi satt i en ring på golvet satte jag mig bredvid dig. Lutade mig hela tiden lite åt ditt håll för att känna din doft, kanske råka snudda vid din hand. Såg hur du skämdes när de visade videor från en kryssning ett halvår innan. Såg i ögonvrån varje rörelse och jag hörde varje ord du yttrade. Kanske skulle jag finna mod att dra dig därifrån och ut på altanen. Finna mod att kyssa dig i sommarens sista timme men -

jag vågade aldrig. Den kvällen åkte jag hem besviken på mig själv. Arg för att jag var världens fegaste, att jag aldrig vågade.

Igår kväll möttes vi på Östermalmstorg och du tog mig i din famn, kysste mig och sa att jag var fin. Tog min hand i rulltrappan och satt bredvid mig längst bak i en biograf. Lutade ditt huvud mot min axel ibland, tryckte handen ibland, pussade mig på kinden ibland. Jag petade in godis i din mun och vi skrattade åt filmen. La upp fötterna i ditt knä, drog med fingrarna i ditt hår, sneglade åt ditt håll. När filmen var slut var vi sist ut ur biografen. Du sa att du tyckte att filmen var bra, jag sa att jag tyckte jättemycket om den. Vi gick en kort promenad längs Kungsgatan innan vi åkte hem till mig. Och du somnade bredvid.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar