20111226

nu är tjugohundraelva snart över

januari och han hade precis flyttat hit
vi träffades varje dag och jag föll genom hela februari mars
men jag trodde att vi skulle ha varandra trots att mitt hjärta
slog ojämna slag men det hann knappt bli april innan han sa:
"jag är inte kär i dig längre" och vi grät
jag grät för att han inte ville kämpa för oss två
han ville inte ens försöka

april inleddes med en helg under täcket söndergråtna
ögon en känsla av att aldrig bli glad igen
under uppbrottet upptäckte jag joni mitchell och spelade blue
dygnet runt och hennes röst tröstade mig tröstar mig än
jag drunknade i skoluppgifter i mig själv och genom maj
räknade jag dagarna tills jag skulle få springa ut med
vit skärmmössa i sommarljus och frihet
minns att sara tog min hand och sa "det är över nu, josefin,
det är äntligen över" och vi sprang
samma kväll drack vi vin på strand
mina närmaste vänner var där och jag höll
ett kort tal tackade dem älskar dem än
några dagar senare åkte jag och sofia till krakow
där skulle vi glömma det som varit lämna det bakom oss
och börja om på nytt
den 28 följde jag med klara och johanna till göteborg och where the action is
stod på bright eyes gästlista och backstage sjöng vi med kirsten dunst
det var en surrealistisk dag

resten av sommaren var hårt arbete en vilja att fly
varje krona lades på cigaretter och alkohol men det
behövdes för att komma vidare
juli augusti försvann i långa nätter och i september
bestämde jag mig för att det är helt okej att vara själv
jag behöver ingen pojkvän som bekräftar mig
men: bara någon vecka senare träffade jag jonatan
och resten är historia

pirret i magen blev en jordbävning och känslan ny ovan
helt underbar trodde aldrig jag skulle känna så igen och
nu kanske mer än någonsin
men det är för djävla läskigt att vara så beroende av någon annan

första oktober åkte vi till paris jag och lovisa
strövade omkring i sommarvärme och det finaste var
att dricka vin vid seine vi satt vid kajen och såg
turistbåtarna flyta förbi
när jag kom hem var det dags att börja packa
rensa vika slänga spara flyttkartong efter flyttkartong
där emellan några konserter och den 31 flyttade jag
ifrån täby för alltid
jonatan sov hos mig i sängen i vardagsrummet
den femte flyttade mamma in och sen dess har vi
kämpat med ikea-möbler målarfärg dörrar som inte passar
otätade fönster en oändlig röra och garderober
det har varit fruktansvärt jobbigt men det börjar bli ordning nu

november försvann jag var ledsen ibland
saknade mina utflugna vänner de som flyttat söker lyckan
jag vill ha dem här
till slut fanns inga löv kvar på träden
det blev december utan snö
vi bokade biljetter till nice mamma och jag
planet lyfter imorgon strax innan klockan hunnit bli sju
där ska vi vila några dagar vi är värda det 2011 har
varit oerhört tungt men med små punkter av ljus
hennes sällsynta skratt ett sms sommarstockholm hans ögon

och jag tror jag tror jag tror
att 2012 kommer att bli ett fantastiskt år

2 kommentarer:

  1. "men det är för djävla läskigt att vara så beroende av någon annan"
    Det där tänker jag ofta på. Det är så himla härligt att vara så kär att man nästan sprängs men samtidigt är det så jävla läskigt eftersom att det kan tas ifrån en när man minst anar det. Man måste ju vara världens modigaste som vågar bli riktigt kär, egentligen.

    SvaraRadera
  2. Det tror jag också ;)

    SvaraRadera