när hjärnan/hjärtat kidnappas av dåliga tankar

I.
du skojar bort allt som gör ont
kan inte ta i mig när huden svider
det är inte ett salt skratt som
rinner längs mina kinder
det är någonting annat
något obestämt

vi träffas och försvinner in i en biograf
jag är dum och vill inte att du ska
hålla i min hand
någonting skaver mellan revbenen
jag vet inte vad det är

i ögonvrån ser jag ditt yviga hår
luggen som faller ned i ögonen
kroppen som inte riktigt får plats
i den trånga stolen
det är svårt att vara nästan två
meter lång

bredvid dig gråter jag
filmen är romantisk
de är dumma som inte fattar att de älskar varandra
hela tiden omvägar för att nå varandra
jag tänker att jag är dum
undrar varför jag ibland irrar bort mig på fel väg

i slussen skiljs vi åt
du ska åka iväg på studentpub
jag orkar inte följa med
orkar inte hålla masken
låtsas som om ingenting hänt
egentligen har ingenting hänt
men något pågår inom mig

II.
vaknar ensam
ingen har hört av sig bara jag
är vaken och lakanen är kalla
kapselkaffet smakar diskvatten
jag vet inte var du är
det sista jag sa till dig var
    "en dag vill jag bära ditt
     efternamn"
sedan sprang jag till tunnelbanan

några timmar senare träffar jag Lovisa på Mariatorget
hon frågar hur jag mår och jag berättar
allt om hur det känns
hon förstår exakt vad jag menar
hon kan mig utan och innan
när vi skiljs åt säger vi inte hejdå utan ses snart
på kvällen ser vi Conor Oberst i Filadelfiakyrkan
det är fantastiskt
jag gråter till Make a Plan to Love Me
för jag vill att vi ska vara utan hinder
hans hand blir svettig i min
jag sjunger med i Waste of Paint och sedan
är det slut

han blir övertalad att åka hem till mig
Klara möter oss andra och vi går backstage
vi dricker öl med Conor Oberst
innan det är dags att åka hem
Viktor åker med samma pendel till Älvsjö
och han säger
    "håll fast i honom
    det finns få vettiga människor
    i den här världen"

och när jag kryper ned i min säng
bredvid en sovvarm Jonatan
känner hans nakna hud mot min
då har allting redan ordnat sig