20121218

vi går vidare och låtsas som om ingenting hänt

Artonde december och jag är ensam hemma. För första gången väckte Ella mig. Hon hoppade upp på min säng och började slicka på mig på armen. Det kändes bra på något sätt, som om hon känner sig mer hemma här nu och vågar ty sig till mig också. Mamma berättade att hon igår dragit ned min stora, tjocka parkas från kroken i hallen för att kunna ligga på den när ingen av oss var hemma. Förut var det bara mammas halsduk som gällde. Nu är vi nog båda hennes nya tvåbenta familj.
     Någorlunda nyvaken ligger jag kvar i sängen. Jag har precis druckit upp mitt kaffe. Funderar på att göra mig en kopp till; det är ju min första jullovsdag och då får man göra lite som man behagar. Jag har precis kollat klart på julkalendern som får mig att minnas mina barndomsår. Hur läskig jag tyckte greven var. Precis som då äter jag gärna min frukost samtidigt som jag ser den rafflande fortsättningen, en nygammal tradition. Och kanske det bästa med december.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar