20120601

hur mitt hjärta ska reagera

Jag funderar över vad som kommer hända med mig när du går. Hur mitt hjärta kommer reagera, ifall det kommer krympa till en förkolnad klump eller om det kommer växa. Egentligen vill jag inte veta. Vill inte behöva reflektera över vad som kommer hända med mig när du inte finns vid min sida längre. Ändå gör jag det. Alldeles för mycket. Så mycket att du säger att jag gör dig ledsen. Att min psykolog ger mig förslag på en bok som heter Sluta älta och grubbla. Att mamma säger att hon inte orkar lyssna på mig längre. Hon orkar inte med mina tårblöta örngott och fosterställningsmorgnar. Säger: det är bara ångest, Josefin. Hon slänger en kudde så att den nästan träffar mig och sedan går hon ut ur mitt rum till vardagsrummet. Slår på TV:n och jag tänker att jag måste samla mig men jag kan inte. Det ligger en sten i min mage som vägrar lösas upp. Försöker göra som jag lärt mig; tänka rationellt, tänka vuxet men inuti bor en åttaåring som skriker, gråter och sparkar. Jag kan inte ta hand om henne för jag kan inte ta hand om mig själv. Det är därför hon gör sig påmind. Det är därför det gör så ont. Och snart åker du iväg och jag blir ensam i sommarregnet. Ensam med känslorna som tar över min kropp, mitt hjärta och min mage. Oron över vad som kommer hända när du går förstör mina dagar, förgör mig. Långsamt. Och jag vet, jag vet, jag vet att det förstör dig också. Men jag kan inte släppa tanken. En tanke som gör mig så illa.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar