den bästa av timmar

Efter att du sprungit ett helt maraton satte vi oss i din pappas bil. En silvergrå combi med imma på rutorna efter allt regn som fallit under dagen. Han skjutsade oss till dig, till Hornstull. Jag fick låsa upp dörren, dina händer hade inte styrkan att vrida om en nyckel i ett lås. Ingen var där. Ovanligt nog. Lägenheten, på över hundra kvadratmeter står sällan tom. Jag hjälpte dig att ta av dina skor, två hårt knutna skosnören svåra att lossa. Du gick in i badrummet, vred på vattnet. Varmt. De blöta kläderna hängde jag upp på tork. Jag stängde dörren bakom oss. Satte mig bredvid dig på det kalla kakelgolvet, la armarna omkring dig. Hud mot hud. Så nära man bara kan vara om man älskar varandra. Du sa att vattnet var som tropiskt regn och jag kunde ha stannat där. För alltid med dig, russinfingrar och dyblött hår.