fastän jag vet att vi ses igen redan på fredag
kan jag inte låta bli att känna hur oron äter mig inifrån
tusen små illavarslande fåglar med fladdriga vingar
vassa näbbar som skär i magen
han är på en båt och båtar kan sjunka och sjunker de inte
kanske han faller över relingen
mycket kan hända på trettiosex timmar och jag
biter ned naglarna och drar fingrarna genom håret
flackar med blicken
har alltid varit en orolig själ
försöker istället tänka på
när vi ligger sådär nära varandra och det är svårt att avgöra
vilka hjärtslag är hans
vilka hjärtslag är mina
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar