säg att det inte bara är jag som tänker såhär

Oron är min värsta fiende. Den ständigt gnagande oron om både nuet och framtiden. Äntligen har jag kommit på vad jag vill utbilda mig till men då kommer istället nästa orosmoment: kommer jag komma in? Mina betyg från gymnasiet är inte tillräckligt bra för socionomprogrammet på Stockholms Universitet. Och för att kunna bli kurator ska man helst ha en socionomexamen. Finns det andra vägar att gå? Mamma säger att jag ska följa mitt hjärta. Jonatan säger att det löser sig. Kanske har hjärtat rätt och kanske löser det sig men tänk om det inte gör det? Vad gör jag då?

Hela tiden tusentals frågor och ibland känns det hopplöst. Jag hatar mig själv för att jag inte pluggade mer sista året på gymnasiet men jag vet ju, jag vet att jag inte skulle klarat av det då. När muren av böcker och betong var så nära som en knapp meter ifrån och nästan rusade jag in i den. Varför gjorde jag inte högskoleprovet redan då? Jag har svaret i min hand men ändå ångrar jag mig nu. Gränsen var redan nådd och inte möjlig att passera utan att skadas ännu mer.

Oron gör att jag drömmer mardrömmar. Inte alla nätter men det händer. Jag drömmer att jag förlorar mig själv, mina vänner, Jonatan. Allt försvinner ifrån mig och jag står alltid ensam kvar. Drömmer om dåliga beslut och den passerande tiden skrämmer mig så. Det känns som om alla gjort de rätta valen och jag drabbas av månaderna som varit tyngre än sten. Kan man inte få en andra chans? En chans att rätta sina fel? Det verkar som om det är en omöjlighet. Jag vill ägna mitt liv åt att hjälpa andra och se till att de får en andra chans; varför ska inte jag få det då? Har jag inte förtjänat det? Behöver jag inte ens oroa mig över mina redan fattade beslut? I bröstkorgen ett hjärta som suckar och i varje bur fåglar som vill ut.

Det handlar inte bara om framtiden, det handlar om nuet och dået och omet. Och det gnager. Av oro. Inte varje dag, inte varje natt men ibland. Och då är det svårt att koncentrera sig på det som faktiskt är bra. För allt är ju inte dåligt. Det vet även jag.