nyårsafton

Jag har egentligen aldrig tyckt om nyårsafton. När jag var liten brukade familjerna i vårt område fira ihop. De vuxna drack bubbel och vi barn tvingade oss själva att vara vakna fram till tolvslaget. Då sköt vi raketer på gatan utanför. Millennieskiftet firade vi hemma hos oss. Det som då var mitt hem. Bakom huset låg ett berg och därifrån kändes det som om man kunde se hela världen. Därifrån såg man fyrverkerier som stjärnfall.

Min första fylla var en nyårsafton. Jag var femton år gammal. Drack två cider, någon öl och mer än en halv flaska vin. Min dåvarande bästa vän drack alldeles för mycket och vi var tvungna att ringa ambulans. En ambulans som vägrade ta henne med för hon var inte medvetslös, bara nästan. Åren efter det har varit hemmafester och alldeles för mycket sprit.

I år är alla på skilda håll. Jonatan är i Dubai, Klara är i USA, Sofia är i Thailand, Anton är i Berlin, David är i Gusum. Det är bara jag och Lovisa som är hemma och vi ska till Hornstull för att äta middag, dricka lite vin. Jag gör paj. Ångestfylld paj. För jag önskar mer än någonting annat att vi skulle vara samlade. Att jag skulle få krama om dem som är det enda som faktiskt spelar någon roll. Mina hjältar, mina älskade vänner.

Vad är väl en bal på slottet, ett nyår i Sverige. Om inte dötrist, tråkigt och alldeles, alldeles..